Anna Järvinen.

 
Från Malmö Sommarscen 2014.
En flickröst letar sig in innan jag ska somna. Den tillhör Anna. 
 

Jeppe.

 
 
Smält in och samla på betraktelser.
 

Ur idet.

 
             
 
Jag tror det är vår.
 
 
 

Hertha Hillfon.

Att som nyinflyttad få åka gratis med Skånetrafiken i två veckor är väldigt trevligt. Idag passade jag på att åka till Tomelilla, där verk av den svenska skulptören och keramikern Hertha Hillfon (1921-2013) ställs ut på konsthallen. Hertha Hillfon skapade i början av sin karriär abstrakta skulpturer, vilka inte sade mig så mycket. Genom åren blev hennes verk mer figurativa, och det är just hennes drömska, rena ansikten med böljande hår som jag fastnade för. Hennes bakbord, bröd och vetefläta i lera var välgjorda, men jag förstod inte riktigt poängen. Nej, det är de rogivande kvinnorna och männen jag bär med mig, liksom Hillfons fina självporträtt.
Det här självporträttet, gjord i pastell och kolkrita, är en favorit från utställningen. Den känns så självklar, som att Hertha har gjort den i ett andetag. Jag är imponerad över likheten, och så gillar jag färginslagen i ansiktet. 
En besökare på utställningen täckte för den röda pricken på kinden med handen, och då blev det ett helt annat porträtt. Jag gillar när det inte är helt realistiskt, när det finns något lekfullt, lite skruvat.
Det här är en annan favorit, kallad "Mötet."
 
Mjuk, lugn.
Vacker helt enkelt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tröstediamanter.

 
Jag tillåter inte denna söndag att bli grå. 

Där!

 
Nycklarna ligger i fickan.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Titta ut.

 
 
Jag såg många vackra fönster denna dag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Återseende.

 
 
Vi traskade runt och hittade små skira ting.
 

Först fem, nu fyra.

 
 
 
Emellanåt går jag runt och sjunger på Basia Bulats låtar. Den kanadensiska musikern och sångerskan gästade Malmöfestivalen detta året och jag måste säga att det var en av de bästa konserter jag har sett. Bulat var ensam på scen och växlade mellan synth, gitarr och handharpa (tror egentligen det sistnämnda instrumentet har annat namn^^) . Hon spelade även in sin egen röst för att få en bakgrundskör. Bulat är skicklig och hon verkade genuint glad över att vara där. Hon log mycket och hennes trixande med bakgrundssången var befriande. Temat i de flesta av låtarna är däremot inte lättsamt. Bulats senaste skiva är till största delen sprungen ur en nära väns bortgång. Five, Four är en låt jag ofta nynnar på. Somewhere, Paris or Amsterdam och From Now on är tröstande och alldeles alldeles...underbara.
 
En ytterligare begivenhet under samma period som Malmöfestivalen var Festivalen Bredvid, som ägde rum på restaurangen Från Tryne till Knorr i Malmö. Jag såg bandet Ulven, där min bror ingår. Ulven, vilket jag skulle beskriva som ett jazz- och bluesband, bjöd på en proffsig spelning, stundtals fartfylld och stundtals drömsk. Det är inte sådan musik jag vanligtvis lyssnar på, jag är inte en sådan person som förlorar mig i långa jazzsolon, men såklart blev jag imponerad av musikernas skills. Detta band har gett ut en EP, där vill jag tipsa om den gåtfulla Besök.
 
Nu är så detta året snart till ända. Bara några skälvande dagar kvar. Jag säger nu hej då till detta år.
A, du är saknad, saknad, saknad. 
Jag hoppas att du just nu går på en solig äng, i sällskap med hästar och kaniner. Jag hoppas att min dröm handlade om dig.
Heart.
 
 
Kommer att försöka fixa en till blogg framöver. Vill lägga upp mina egenhändigt gjorda små bilder där.
Men fotografier och oknyttets texter kommer att poppa upp här emellanåt.
 
Ta hand om er.
 
Hej svejs.
 
 
 
 
 

Det går en vind.

 
 
 
Jag kan höra dig susa.
 
Merci merci pour tout.
 
Xxx.
 
 
 
 

Poppins.

 
 
 
En eftermiddag i staden. Sockergirlanger och färgklickar. Jag trodde att Mary Poppins skulle sitta uppflugen på ett hustak, men icke. 
Var det hon som stod i fönstret?
 
 

Jennie Abrahamson.

 
 
 
 
 
Ett sommarminne.
På årets Malmöfestival såg jag Jennie Abrahamson. Det var med den catchiga Late Night Show som hon fångade mitt intresse för några år sedan. Hennes sound, då charmigt P3-poppigt, har på det senaste albumet blivit mörkare, mer bombastiskt och elektroniskt. Jag tycker hennes utveckling är spännande och skulle vilja tipsa om låtarna Wolf, Phoenix och Snowstorm från Gemini Gemini (2014).
Vad gäller framträdandet var det snyggt, men inte så mycket mer. Abrahamson var cool och sval, men publikkkontakt saknades. Möjligtvis hade spelningen också gjort sig bättre i skymning än sen eftermiddag.
 
Nu ska jag sova, och dansa i mina drömmar.
 
 

Från förr.

 
 
 
 Hon verkade bekant. Det kanske är dags att ge sig ut och klättra.
 
 
 

Bakom Gardinen.

 
Bakom gardinen finns en själ.
Du är besviken.
 
 
 

Regnhästar.

 
 
En uppdaterad bild. 
 
Det regnar och regnar. Utanför faller både katter och hästar.