Kvinner.

 
 
En tung dag. Jag ligger i min säng.
 
Då säger The Ladies: " Följ med ut en sväng!"
 

Du är våg.

 
 
 
 
 
 
 

Nu är det nog.

 
 
 
En märklig skogspromenad. Korna  råmade om åska och vidunder.Här och var i skogen såg jag uppsatta lappar. Vem är det jag ska akta mig för?
 

Någonstans.

 
Hon grubblar fortfarande.
 
 

V!

 
V står för Victory!
 
 
 

Tommy.

 
 
 
 
 
 
Trycket heter "Soaring Tom". Med honom känner jag mig lätt och fri.
 
 

Lejvis.

Matta dagar.

Bland vingar.

 
 
 
 

Fint.

 
Såg filmen Evening, med Claire Danes i huvudrollen, för ett tag sedan. I handlingens centrum finns Ann Grant, som vi får träffa både som ung kvinna på 50-talet och åldrad mor, liggande på dödsbädden, i nutid. I sina drömmar och i sin feberyra återupplever Ann den där bröllopsfesten för så många år sedan. Hon minns brudens ångest, den tragiska olyckan och så Harris förstås...
 
Den här filmen har något som är så fint så fint. Ja, den har vissa klyschiga stunder och en del utdragna scener, ja! Men samtidigt innehåller den ett sådant vackert allvar. Ögonblick dröjer sig kvar. Repliker och händelser från Evening poppar upp lite då och då i mitt huvud.
 
Se den. Om du inte kan få nog av Claire Danes är Shopgirl också ett tips.

Känn.

 
Vill du spå i min hand?

Ja! rOSOR! jA!

 
 
Denna bild kom till under en grå midsommardag.
KnippKnapp.
 
 
 
 

Utsikt från The Castle.

 
Söndagsutflykt på Tjolöholms slott. Frusna händer. Glöggdoft. Och en pojke som tappat bort sin mamma.
 
 
 

Ett litet djur tittar ut.

 
 
     
 
 
 
 
   
       
Vi ägnade en vecka åt screentryck i skolan. Det var väldigt roligt, smått beroendeframkallande! 
Jag tecknade en räv och tryckte motivet på både tygpåse och papper. I början av december tänkte jag sälja små kort med mitt tryck på skolans julmarknad.
 
Glöm inte bort djuren och naturen. Låt rävarna kika fram...
 
 
 
 
 

Vart?

 
Jag gick ut från skolbyggnaden och såg plötsligt denna skylt. Livet. Var finns det? Ska jag någonsin nå det? Finns det egentligen inte redan här, på folkhögskolan?
 
 
 
 
 

Frun Från Havet.

 
För ett tag sedan såg jag pjäsen Frun Från Havet av Henrik Ibsen. 
I detta verk får vi möta Ellida, som lever ett otillfredsställt liv med make och styvdöttrar vid havet. Hon är en oönskad mor, och mannen förstår henne inte. Men havet!  Havet återstår! Hon dyker ner i det blå varenda dag för att dämpa sin ångest, för att få återse något förlorat. En mörk skepnad, en kärlek hon en gång hade.
 
Beskrivningen av pjäsen fångade mitt intresse. Det är någonting med havet som fascinerar mig!
 
Det som är instängt måste ut.
 
Tänk om människan en gång i tiden var en vattenlevande varelse?
 
 
 
Annika Hallin var väldigt bra i huvudrollen och musiken tillsammans med filmeffekterna skapade väldigt vackra scener. Dock lämnade inte föreställningen på det stora hela något bestående intryck. Jag blev mest matt och lite vemodig över slutet, sorgsen över att vissa familjemönster aldrig tycks brytas.
Vad gäller de övriga skådisarnas prestation så tyckte jag ibland att vissa situationer var något överspelade.
Men Adam Lundgren, känd från tv-serien Torka Aldrig Tårar Utan Handskar (Som bara är så bra!), gjorde ett övertygande porträtt av en döende konstnär. Han var duktig och han var fin. Mycket fin!^^