Det går en vind.

 
 
 
Jag kan höra dig susa.
 
Merci merci pour tout.
 
Xxx.
 
 
 
 

Poppins.

 
En eftermiddag i staden. Sockergirlanger och färgklickar. Jag trodde att Mary Poppins skulle sitta uppflugen på ett hustak, men icke. 
Var det hon som stod i fönstret?
 
 

Jennie Abrahamson.

 
Ett sommarminne.
På årets Malmöfestival såg jag Jennie Abrahamson. Det var med den catchiga Late Night Show som hon fångade mitt intresse för några år sedan. Hennes sound, då charmigt P3-poppigt, har på det senaste albumet blivit mörkare, mer bombastiskt och elektroniskt. Jag tycker hennes utveckling är spännande och skulle vilja tipsa om låtarna Wolf, Phoenix och Snowstorm från Gemini Gemini (2014).
Vad gäller framträdandet var det snyggt, men inte så mycket mer. Abrahamson var cool och sval, men publikkkontakt saknades. Möjligtvis hade spelningen också gjort sig bättre i skymning än sen eftermiddag.
 
Nu ska jag sova, och dansa i mina drömmar.
 
 

Från förr.

 
 
 
 Hon verkade bekant. Det kanske är dags att ge sig ut och klättra.
 
 
 

Bakom Gardinen.

 
Bakom gardinen finns en själ.
Du är besviken.
 
 
 

Regnhästar.

 
 
En uppdaterad bild. 
 
Det regnar och regnar. Utanför faller både katter och hästar.
 

På uppdrag.

 
 
 
 
Jag tror att jag snart är där.

Pildammarna.

 
 
I väntan på en konsert med Alice Boman promenerade jag ett tag vid vattnet. Fjädrar här och var!

Musikkvällen i Pildammsparken inleddes med bandet Feivel. De var duktiga, men ack så anonyma. De slängde sig med ett hippt, avspänt manér som jag är rätt trött på att se.

Alice Boman däremot bjöd på...värme. Favorit just nu: Over. Lyssna!

Första Hjälpen.

 
Hasslöfestival i Karlskrona. First Aid Kit. Det råder ingen tvekan om att systrarna Söderberg är begåvade, när jag lyssnat på deras senaste två skivor har jag imponerats över texterna och den proffsiga produktionen. Det har låtit bra. Nästan för bra. Den första EP:n och skivan innehöll en operfekt nerv, en emellanåt bångstyrig sångstil,  som jag har saknat i deras nyare musik. Under framträdandet kunde jag återigen höra detta oförutsägbara, vilket gjorde mig mycket glad. Och ja, Johannas och Klaras version av Simon & Garfunkel's America överträffar originalet.
 

Du är våg.

 
 
 
 
 
 
 

Nu är det nog.

 
 
 
En märklig skogspromenad. Korna  råmade om åska och vidunder.Här och var i skogen såg jag uppsatta lappar. Vem är det jag ska akta mig för?
 

Någonstans.

 
 Hon grubblar fortfarande.
 
 

V!

 
V står för Victory!
 
 
 

Lejvis.

Matta dagar.

Bland vingar.